Now or Never!

Det var precis så det kändes när Chris ringde o sa "the minjin swing är fullbokad vi gör en skydive istl!". Ok inte riktigt. Hela min kropp vändes upp och ner. Ut och in. Fick en panikattack. Skydive, nu? Vi hade planerat att göra en nästa vecka inte om några timmar! När Chris skrek i mitt öra att vi var tvunga att bestämma oss på sekunden slängde jag över telefonen (och mitt liv) i susannas händer. Hon fick bestämma. Gick dock inge vidare. Hon fick också en panikattack... :P
Chris fick bestämma.

Shiiiit! Det var nog det galnaste, roligaste och mest obegripliga jag gjort i hela mitt liv! När vi kom in till kontoret för att fylla i papperna (skriva under "detta är livsfarligt") och få en snabb instruktion, var jag nog inte helt klar i huvudet. Tog typ tre år för mig att fylla i tre papper...

Men när vi satte oss i bussen med våra fallskärmshoppare blev allt helt annorlunda! Sköna o roliga killar! Det var sista hoppet för dagen (chris medhoppare var trött o sov i mellanåt...). Vi skulle få ett särskillt treat. Landa på esplanaden! Cooooolt! De landar i vanliga fall i utkanten av staden. Men vi skulle få landa mitt i smeten!

Vi hoppar in i ett minie-linie plan. Lyfter med dörren vidöppen! Jag började bli väldigt exalterad o sugen. Inte alls rädd faktisk. Insåg att jag ändå inte hade mkt att oroa mig för. Fanns ju bara en väg ner... Var bara fyra stycken som skulle hoppa. Jag, Suss, Chris och en annan tjej. Jag var nummer två.

Hänger ut ur planet. Skriker. Nästa känsla. Att falla i 60 sek. I 200 km/h. Går tyvärr inte att beskriva. Måste upplevas!

Fallskärmen utlöstes. Det är nu man njuter! Solnedgången. Esplanaden. Havet. Underbart!

Mamma o pappa. Jag vet att ni inte gillar det. Men jag kommer göra det igen!

xxx