Bonde Söker Fru

Susanna har pratat länge om sin Aussiefantasi. Att leva på en farm ute i the outback. Mjölka kor, klippa får, rida och allt annat som hör därtill. Jag har aldrig riktigt förstått den tanken... För hur kul kan det vara? Leva mitt ute i ingenstans. 70 tusen mil till närmaste mataffär (vilket då troligen är en bensinmack). Inget vatten så långt ögat når (duscha på 1 min). Pressande värme. Smuts och svett. Och värst av allt – vara omringad av bönder!

Jag har försökt informera Susanna om detta, men det verkar inte riktigt gå in. Hon har kvar sin romantiserade bild av farmlivet. Så efter långt övertalade (från hennes sida), bestämde vi oss för att åka dit. Dit till en riktigt bondhåla, vid namn Rockhampton.

Rockhampton i sig är inte så litet. Ganska stor stad men väldigt utspridd, så uppfattas som liten. Det är det största kött distriktet i hela Australien. Så det finns alltså många farmar runt omkring. Vi åkte dit i fredags natt, och sitter nu på bussen påväg mot Town of 1770.

I fredags gick vi ut för att titta på Rodeon. De har tjurridning varje fredag, dock endast träning. Gillar egentligen inte hela grejen med tjurridning. Nästintill djurplågeri. Susanna sa att jag inte kunde uttala mig om saken utan att faktiskt ha varit där. Har inte ändrat åsikt...

Vi gick dit med två tyska galna tjejer (åtminstone en av dem). Efter ett tag kom en kvinna i 40-års åldern (såg ganska nerdrogad, men trevlig ut) fram till Susanna. Hon ville presentera en vän till henne som hade kollat in henne hela kväll. Det hela väldigt bondigt. Min tanke – åhnej, nu kmr det komma en lite mobbad kille i 17-årsålderna vars mamma skämt ut honom. Fel, gissa vad? En 40-årig man kmr fram och slår sig ner med oss. Efter ett tag kom hela gänget. Inte så jätteroliga att snacka med så vi drog ganska snabbt...

Till en klubb vid namn O'dowds. Här var det drag! Stället var packat med 18-27 åringar. Var helt förvånad, trodde inte fanns ungdomar i Rockhampton. Liveband och trevligt folk.

Morgonen efter blev tidig. Vi skulle ut till the outback, och besöka farmen Myella över dagen. Susanna skulle äntligen få sin farm stay. Vi blev upp plockade utanför hostlet. Mannen som körde var inge vidare, han sa knappt hej. Ja han var super bondig:P Efter en skumpig 2h färd dit. Väl där fick vi hoppa upp på hästryggen. Det bar iväg på en tur på nästan 3h. Såg kossor och massa kängurur.

Väl tbx fick vi lunch. Efter det skulle vi köra motorcykel (fråga inte vrf..). Man blev inte direkt uppmuntrad till att lära sig. Jag fick ”inget körkort!? Du borde inte ens få köra”. Vi flög tbx i tiden till när man var liten och hamnade i en situation där ngn tycker att man är värdelös och aldrig kmr klara av ngt. Inte så värt.

Vi har alltid hittat rätt bland alla olika turer (mkt tack vare John). Vi är vana vid engagerade guider som brinner för vad de gör, och som gör allt för att man ska få ut så mkt som möjligt för sina pengar. Men man kan ju inte alltid ha tur. Myellas var väldigt dåligt. Fick känslan att de bara ville bli av med oss. Behöver jag tillägga att Susanna nu blivit ganska avtaggad på hela farmgrejen?

Jag är ändå glad över att vi åkte till Rockhampton. Staden i sig är väldigt stor (än väntat), dock väldigt utspridd. Det är väldigt genuint och inte mkt backpackers. Vilket är ovanligt att finna längst östkusten. Vi träffade även en super härlig kvinna, Robby. Hon såg sig själv som mamma till alla backpackers som passerade Rockhampton. Vilket stämmer bra! Hon var så typisk. Lockig 80-tals frilla, väldigt liten och spelade country musik i bilen. Hon visade oss Rockhampton. Körde oss till Capricorn Caves (jätte fint!) och sedan upp till toppen av ett berg (utsikt över staden). Man blir så tacksam när man träffar genomgoda människor, som bara vill ge utan andra avsikter. Hon gjorde mkt av vår vistelse i Rockhampton.

xxx