And off we go

Det har varit en omtumlande dag. Insett för första gången att vi faktiskt ska lämna Cairns, och allt som hör därtill. Sorgligt. Ingen vill rikigt säga hej då. Det blir mer vi ses. Det är svårt att greppa det faktum att man troligen aldrig kmr ses igen. Det är baksidan med att resa. Man träffa underbara människor, som man måste lämna.

Vänskapen blir så intensiv. Man bor tillsammans och träffas hela tiden. Att ha känt ngn i tre månader betyder något helt annat här, än vad det gjorde hemma. Det är en annan typ av vänskap. Tråkigt skiljas från den. Men antar att man får försöka ta det för vad det är...

Vi hade vår sista utgång i lördags. Spenderad största delen på The Salt House. Vilket var fullt! Alla var fint uppdressade efter the horse race. Har dock fortfarande inte rikigt koll på den traditionen... Det blev mingel, liveband och flashpacker-drinkar:) Härligt!

Trots att vi hade avskedsmiddag här igår, kmr vi ha en till på söndag. Peggy, som kom över o klippte mitt hår(!) idag, kom med idéen. Chris hängde här ngra timmar. Känns skönt att vi kmr vara borta i en vecka och sedan komma tbx. Blir som två halv hej då istl. Då kan man vänja sig med tanken lite.

Kan inte fatta att jag (troligen) kmr ha dykarcert om en halv vecka!! Gaaah!! Börjar dock känna mig lite smånervös. Vi fick en fet bok med frågor vi skulle ha läst tills imorn (behöver jag tillägga att vi inte hunnit öppna den?...). Jag tror dock knepet är att vara lugn, så ska försöka köra på det:P

xxx