Ångra verkligen inte att jag bestämde mig för att lära mig dyka! Love it. Har nu över 15 dyk på listan. Veckan blev dock inte riktigt som jag tänkt mig. Hade en förskönad bild av dykning. Tänkte inte att det skulle vara en kurs. Att man faktiskt skulle lyssna, lära och ha prov. Gulp!
Eftersom kursen bara varade i tre dagar var det ganska full on. Susanna och jag försökte ständigt smita upp till soldäcket för att jobba lite på brännan. Vår kära dykarinstruktör David hittade oss alltid efter fem minuter och skjutsade iväg oss till våtdräkterna. Skön o trevlig kille. Från Danmark för övrigt. Men har typ glömt bort danskan efter år av resande...?
Livet på en båt var bättre än förväntat. Reef encounter är som ett hotel. Kändes lite väl lyxigt för oss backpackers, som egentligen bara förtjänar muggiga hostel. Sov dock i ett lite småskabbigt dorm de första nätterna. När vi blev hosties flyttade vi till ett av lyxrummen. Vilket inte är vanligt i hosties-världen. Alla som jobbar på båten får nämligen bo längst ner (under vattennivån) där det är ca 6 grader varmt om nätterna(!). Det var vår snälla boss Carrie (worshiped oss över de tyska o israelienska killarna:P), som lät oss sova där en natt då hostiesrummen var fulla. Nästa natt flyttade vi ner i kalla helvetet...
Sam, en kille från södra England. Dreads och allmänt j*ligt skitig. Började några dagar innan oss och skulle därför visa hur allt går till. Hans syn på jobbet var att allt var chill. Så chill det kan bli. Så självklart tog Susanna och jag efter. Vi skrattade oss igenom första dagen. Tog vår tid (stackars Carrie...). Började fundera på att stanna som hosties en vecka till. Men efter tre dagar var vi ganska så trötta på hela den grejen. Dagarna var så långa började 5.30 och slutade efter nio på kvällen. Hade aldrig ngn riktigt rast heller. Jobbet var inte så ansträngande. Men det är jobbigt att aldrig kunna slappna av.
Åter till dykningen. Susanna och jag har nu dykarcertifikat! Woohoo! Vilket betyder att vi får dyka vart vi vill i världen ner till 18 meter, utan instruktör. Bara man har en ”buddy”. Dyka själv är ingen god idé... Vi har blivit ganska bra dykarbuddies nu. Fortfarande lite kommunikations problem. Frustrerande att inte kunna prata under vattnet! Särskilt när man har olika uppfattningar om vad som är upp/ner, fram/tbx. Har kommit på nya tecken; tex. Stirra, utsträckta händer i axelhöjd - betyder wtf?!?. Inte för att man löser ngt med detta, men...
Under kursen dök vi i grupp. Vi var fyra pers plus David. Fick lära oss olika ”skills” under vattnet. Vilka kunde vara att ta av mask, ta ut the regulator (andas ifrån) osv. Efter kursen var vi kvalificerade till att dyka utan instruktör. Tanken var skrämmande! Dyka är lätt. Men att hitta under vattnet är en annan sak.. Vi dök med några andra killar de första dyken. Men insåg att det var rätt misslyckat. Dels för att de var rätt galna under vattnet, och dels för att vi är rätt överens om vad vi vill få ut av ett dyk. Så vi tog steget att dyka själva. Susanna och jag. Ensamma på havets botten...
Faller bakåt!
Inte så farligt som det låter;) Första dyket gick relativt bra. Dock var det så otroligt stark current. Simmade och simmade men kom ingenstans. Frustrerande! Hitta gjorde vi iaf. Men kunde oss inte ta oss fram till båten riktigt... Dyken efter blev bara bättre och bättre! Skulle vilja vara ute och dyka en vecka till! Man utvecklas verkligen fort, blir säkrare och bättre för varje dyk. Vilket gör att man kan njuta mer.
Inte så farligt som det låter;) Första dyket gick relativt bra. Dock var det så otroligt stark current. Simmade och simmade men kom ingenstans. Frustrerande! Hitta gjorde vi iaf. Men kunde oss inte ta oss fram till båten riktigt... Dyken efter blev bara bättre och bättre! Skulle vilja vara ute och dyka en vecka till! Man utvecklas verkligen fort, blir säkrare och bättre för varje dyk. Vilket gör att man kan njuta mer.
Klara, jag simmade med hajar! Avundsjuk? ;) Var bara några meter ifrån dem. Såg dock ingen under nattdyket, då de är ute och jagar, vilket var synd. En kväll samlades 5-6 hajar vid båten. Robson (instruktör) satte fast en banan i ett rep och kastade ut den till hajarna. Häftigt var bara förnamnet! Simmade även med sköldpaddor. Men kom riktigt nära först när jag snorklade.
Barriärrevet är fantastiskt. Man ser nya fiskar hela tiden. Det är en annan värld. Så vackert. Det är kul att uppleva helt andra saker. En vecka vid barriärrevet. Kan inte blir större kontrast till vad jag sett hittills. Vill pröva på mer sånt. Sammanfattningsvis – en härlig vecka utöver det vanliga. Många nya intryck och tankar.
xxx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentar